Nu är HTR-läsningen (Handwritten text recognition) av kung Gustav III:s brev i full gång! Projektet använder sig av Transkribus, en plattform som använder sig av AI för att läsa den handskrivna texten. I ett första steg lär vi upp en så kallad ”modell” som skall kunna läsa Gustav III:s handstil. Det innebär i korthet att texterna läses maskinellt; därefter korrigeras de manuellt så att modellen lär av sina misstag. Transkriberingen är en viktig del av digitaliseringen. Den gör inte bara de historiska dokumenten lätt läsliga för framtida användare; framför allt blir de också sökbara: Vad som först bara är en bild – det inskannade dokumentet – blir nu också en text, som kan genomsökas och bearbetas maskinellt, med nya forskningsmöjligheter som följd.

Vad som följer är ett exempel – ett nedslag – ur ett maskinläst, manuellt korrigerat brev.

F418 – 95f: Brev till Henrik af Trolle, 1783-06-03

Under våren 1783 smed Gustav III i största hemlighet planer för att anfalla Danmark. Den svenske kungen hade länge riktat sina blickar mot grannlandet i söder, och nu var läget gynnsamt. I brevet till örlogsflottans högste ansvarige, amiralgeneral Henrik af Trolle, går Gustav i detalj in på krigsplanerna. Kungen ville anfalla Danmark genom ett blixtanfall mot Köpenhamn och Själland med hjälp av flottan. Men detta måste påbörjas redan nu, menade kungen – nästa år kunde de gynnsamma omständigheterna åter ha ändrats.

Det nedan valda utsnittet ur brevet hör till en numrerad lista över anledningar till varför ”alt bör börjas i år” (s. 1). Framför allt nämner kungen det ”turkiska kriget”. Katarina II av Ryssland hade nämligen samma år inlett aggressioner mot det osmanska riket för att annektera Krim. På detta sätt ville hon få tillgång till Svarta havet. Men det var också en del av kejsarinnans mer omfattande ”grekiska plan” (Греческий проект), enligt vilken hon ur osmanska rikets ruiner ville återupprätta det bysantinska riket som ett med Ryssland nära förbundet kejsardöme. Osmanerna var å sin sida ivriga att återta de landområden de förlorat i rysk-turkiska kriget 1768–1774, och de eskalerande fientligheterna kan ses som en upptrappning inför det rysk-turkiska kriget 1787–1792. Ryssland, skriver Gustav III i brevet till generalamiralen (s. 1), bidade nu sin tid medan det avvaktade hur det skulle gå, och detta skulle lämna Rysslands bundsförvant Danmark ensamt. Ja, hela Europa var för stunden statt i ett tillstånd av försiktighet medan man väntade för att se vart vågskålen skulle tippa i Orienten (s. 2). Gick Ryssland däremot segrande ur kriget, kunde allt ändras.

I brevet (s. 2) nämner Gustav III också att han just haft ett möte med ”Kiesserinnan”, det vill säga Katarina II av Ryssland, där de förtroligt samtalat med varandra och stärkt sin vänskap. Detta, menade nu kungen, torde göra intryck på omvärlden och binda Sverige närmare Ryssland – förhoppningsvis närmare än Danmark. Denna förhoppning stärktes av en pyrande missämja (”et brouillierie”), som kungen i brevet till Trolle anade vara på uppstigande mellan Danmark och Ryssland (s. 1).

Inte minst var dock Danmarks inre tillstånd ytterst gynnsamt för kungens hemliga planer. Här följer texten ur brevet (s. 2, r. 1-2–25):

3º/ Danmarks invertes tilstånd sätter dett i en svaghet
som gifver oss den största afvantage. en fånig konung,
en arftagare af femton år som har at hämnas sin fars
autoritet, sin mors heder, och sin egen existense, på
rigeringen; en Änkedrotning styfmor i all den
ettendue som detta namnett innebär, en arfPrints som
utan genie, utan förstånd, utan kropsstyrka har
ysyrperatt en autoritet som giort honom til konung
under dess Broders namn, vars mackt och rattigheter
kan kränkt, vars heder han skymfatt, vars person
han våldfort; en regiering mäst componnerad
af skrifvare men där hoss af folk utan capassitet, utan
Qurage, vilka hava alt at fruckta af en Nation
misnögd med dem och af en Cronprints vars kiäraste interessen
de försvampatt; alt detta som finnes i år finnes
kanskie eij igien näskommande; Kungen kan
dö, da är CronPrintzen myndig, et envaldigt Rike
repar sig under en ung regent äfven så hastigt om
dett faller, och då blir det desto farligare, ankedrotningens
död kan och alt ändra och då blifver en harmonie
i adminsitrationen som nu sacknas och som i
denna stund skal mera stridda för Svergie än
om Gustaf Adolph eller Carl den X vore för vår här[.]

För Gustavs planer kom dock det emotsedda ”turkiska kriget” försent, det skedde inget krigsutbrott år 1783. Dessutom visade det sig att Katarina II hade andra planer för Norden än ett svenskt-ryskt förbund; istället förblev Ryssland vid sin gamla bundsförvant Danmarks sida. Det hela försköts därför, och året därpå (1784) dog Trolle, en av den svenska flottans största organisatörer, hastigt och oväntat i en halssjukdom – ett stort avbräck för kungens krigsplaner.